De tre tidigare turerna hade ju varit som följande: 1:a ingen fisk, 2:a turen största på 2,8 kilo och den 3:e turen en anka på 3,2 kilo. Nu var det fan min tur att få upp en brun-kamouflage groda på något kilo.
Som sagt, min tur att visa vart skåpet skall stå enligt mig själv.
Precis som tidigare besök ute på isen, så var det inte mina prylar som lät eller rörde på sig.
Tiden var knapp under denna tur och planen var att vi skulle packa ihop prylarna vid 18.30 tiden.
Det hade klingat i mörkret från ett av Daniels spön, men det vart bom och inget märkvärdigt intresse från fisken. Så hände det där: ungefär vid 18.25 säger Apa; jag går och tar en fisk.
Jag med, svarade jag med en liten tro på att det skulle hända mig med knappa 5 minuter kvar av passet.
Jag kom bort till mina spön där det var stilla som i graven och vände mig om, för att kolla till Daniel.
Då ser jag i hans pannlampas sken hur Apan lite hukat, kastar av sig handskarna och sätter ett mothugg.
Jag blev helt "stum", då jag aldrig sett en Lake på riktigt och började jogga lite lätt samtidigt som käften började forma ord; Det verkar inte vara botten!? Det är fisk säger han tillbaka.
Grov mört? Frågade jag då spöt var härligt böjt.
Som en propp i toaletten och ett stort svart öga tittande hon på mig ur hålet, det andra ögat var hon blind på.
När hon under relativt smidiga förhållande kom upp ur hålet, så var det inte helt oväntat att Skrot-Nisse gjort det igen. Måttbandet och vågen åkte fram... 91cm 4990 gram och midja på 46cm.
Jaha... Så gör han, när han har med sig fint sällskap och detta skulle han ha en spark i arslet för.
Men det kanske jag förtjänar efter farsdag-turen vi tog... Eller hur Danne-man?
Grattis till en guld Lake, och en svin kall kväll där jag för första gången fick se en biologisk mutation mellan Torsk och Grodyngel... Och en riktigt stilig kamouflage från djurlivet.
Nästa gång du får en stor jävel, så finns pungsparken inte långt borta... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar